söndag, januari 21, 2018

Julgransplundring

Förra lördagen, på självaste Tjugondag Knut, hade vi traditionsenligt julgransplundring hos oss. Syrran och Frans ville komma och delta, samt mamma och pappa, och Hildas kompis Hedvig. Peter ringde vid lunchtid och undrade om vi ville med på Hopp & Skoj, men jag kontrade med att bjuda in dom på julgransplundring istället, och det tackade de ja till.

Vi inledde alltihop med att försöka "ta tabberas" på det kvarvarande julfikat och julgodiset. Även sista slatten glögg serverades.

Sedan drog vi fram julgranen till allrummet och förberedde inför dansen. Hilda pyntade också sig själv och morfar med lite renhorn av olika slag...!

Dansen är igång!


"Så får vi lov, så får vi lov, att sjunga Skratt-Olles visa!"


När vi dansat våra fem väl valda danser (inklusive "Raketen" i slutet, när "Karusellen" gått färdigt) fick barnen plundra granen på ätbarheter.

Det var chokladkottar, polkagriskäppar, dekorerade pepparkakshjärtan, små söta maränger i guldsnöre samt hemgjorda kristyrstjärnor, som barnen delade upp rättvist sinsemellan efter att godsakerna plockats ner.

Sedan skulle också pepparkakskyrkan demoleras. Jag fick äran att vara "storslägga". 

Här delas det rättvist!

Lite pussel hanns också med av de vuxna. Hela detta tomtepussel blev faktiskt färdigt innan de var nöjda!

Stina och Frans blev sedan hämtade av Håkan, och Peter och Teodor skulle iväg på middag hos Peters föräldrar, men mamma och pappa stannade här och åt middag med mig och flickorna på kvällen. Jag hade lagat kyckling i krämig sås och ugnsbakade rotfrukter.

~ ' * ' * ' * ' ~


fredag, januari 12, 2018

Retrospektiv 2017, del 2

Då fortsätter jag summeringen av året, då. Först kan jag ju meddela att jag varit till läkaren idag, och fick en mild blodtrycksmedicin utskriven. Just idag mår jag visserligen rätt bra, och blodtrycket har återigen sjunkit till normal nivå (ganska exakt 140/90), men jag fick ändå medicin utskriven med syfte att ta under en period framöver. Om mina övriga besvär börjar minska så kanske min stress också minskar, och då kan vi kanske trappa ner på blodtrycksmedicinen framöver. Jag blev fortsatt fullt sjukskriven en vecka till, och därefter ska jag försöka återgå till heltid, är planen.

Nåväl, nu tänkte jag skriva om hur barnen haft det under året.

Disa går nu i femte klass på Grisbackaskolan, och trivs fortfarande bra. Hon har dock en del stödinsatser kring läsningen (bl.a. egen dator i skolan och tillgång till inlästa skolböcker via nätet) eftersom hon håller på att utredas för dyslexi. Men hon är flitig och optimistisk, och hennes lärare Monica har bara positiva ord att komma med gällande Disa.
Sedan Disa började femman har hon helt slutat med fritids efter skolan, utan går hem själv när skolan är slut och är ensam hemma tills jag kommer hem eller tills det är dags att ta bussen till Tomas. Tomas har nämligen flyttat ihop med Lena på Sandahöjd under hösten (i november), och flickorna har fått ett gemensamt rum där. De första två månaderna köpte Tomas månadskort på lokalbussen till barnen (och sig själv), och följde dem till och från skolan till att börja med. Nu har Disa fått skolskjutskort för buss från kommunen och Hilda får skolskjuts med taxi till och från skolan de dagar barnen är hos Tomas.
Disa är 147 cm lång och väger  kg. Hon har därmed vuxit 6 cm i år.

Hilda har börjat första klass på Rödängsskolan, och trivs som fisken i vattnet. Hon gillar både att läsa och räkna, och är överlag entusiastisk över skolarbetet (även läxorna). Hilda verkar inte lika ledsen längre över att jag och Tomas har separerat, och hon trivs bra både de veckor hon är hos mig och de veckor hon är hos Tomas. Båda flickorna verkar fungera bra ihop med både Lena och hennes tre pojkar, vilket känns jättebra.
Hilda är nu 117,5 cm lång och väger   kg. Även hon har (precis som Disa)vuxit 6 cm i år.

Huset:
Det enda jag gjort med huset i år är att jag i slutet av sommaren tog tag i att skrapa och måla fönsterkarmarna på framsidan av huset. (Jag hann alla på nedervåningen utom tvättstugefönstret.)

Jobb och sånt:
När det gäller jobbet så har det inte skett särskilt stora förändringar detta år. Jag jobbar kvar med supporten för nya Ladok, och har varit med och produktionssatt ett antal lärosäten med det nya systemet. Just nu är drygt 10 lärosäten igång i nya Ladok. Supportgänget har utökats under året, och är nu en egen fungerande enhet inom Ladok3-projektet. Vi är nu 6 stycken som jobbar i supporten, och det är tur att vi blivit fler, nu när jag har haft sånt problem med min hälsa och tidvis varit borta från jobbet. Det hade varit betydligt kärvare om jag blivit sjuk ett år tidigare, då supporten var mer personberoende av mig...

När det gäller Tomas och hans situation så blev han inte färdig med sin utbildning förra våren (som jag skrev om i retrospektivet för ett år sedan), utan det blev ett sabbatsår istället. Så under det senaste året har han försökt komma på fötter igen, och har tagit ut en del föräldraledighet från Försäkringskassan, utöver att jag avbetalar på huset till honom (10 000 kr per månad plus ränta). Nu i vår lät det som om han tänkte söka jobb på Coop, som ligger ganska nära där dom bor. 

Jag avslutar detta inlägg med lite bilder från de sista dagarna av jullovet:

Mormor har lärt flickorna att sticka. Här sitter dom med varsin stickning, alla tre.

Det är lite trixigt för små barnfingrar att lyckas få till maskorna, men Hilda fick ganska snabbt kläm på hur det går till. Men det krävs koncentration för varje maska hon stickar, så hon orkar inte så länge i taget. (För Disa går det lite snabbare, vilket förstås är helt naturligt i  och med att hon är fyra år äldre.)

Vi har också varit på bio under jullovet. Det blev Tjuren Ferdinand, som vi alla tre tyckte var jättebra!

Vi missade precis bussen hem, och eftersom den bara går en gång i timmen så hann vi leka ute i snön ett tag, och även besöka biblioteket en stund.

Under lovet har vi kommit ur de vanliga veckovisa barnbytena, så för att vi skulle hamna rätt inför skolstarten (och första skolskjutsen!) lämnade jag barnen hos Tomas på Trettondagen, vilket var en lördag. Jag passade då på att fota deras fantastiska hallmöbel, som Tomas tillverkat av sina gamla IKEA-bokhyllor och sängstommen från vår gamla dubbelsäng. Hyllan innehåller en "kolumn" till var och en av de fem barnen i familjen, med olika hyllplan, korgar och hängare för att hänga upp sina ytterkläder. Jag tycker den blev toppen!

~ ' * ' * ' * ' ~

måndag, januari 08, 2018

Retrospektiv 2017, del 1

Återigen har ett år passerat, och det är dags att summera 2017. Min spontana känsla för det gångna året är tyvärr inte så positiv, eftersom jag haft så mycket problem med min hälsa. När jag läser fjolårets retrospektiv så var jag så optimistisk i slutet inför att ta hand om min hälsa, och längtade efter att få börja ut och springa igen så smått när snön tinat fram, men jag hann tyvärr bara ut två vändor ungefär innan jag skadade min nacke på Leos Lekland i maj, och därefter har det bara gått utför, känns det som... Jag hade lite problem med trötthet och stelhet i axlar och nacke fram till mitten av sommaren ungefär, och kunde inte springa pga att stötarna kändes obehagliga i nacken. Men mot slutet av sommaren började jag känna mig nästan som vanligt, och hade kommit igång och börjat träna med en crosstrainer som jag köpt av en granne för 500 kr. Men så slog domningarna till i slutet av augusti, främst i vänster ben och arm, men även litegrann på höger sida. Tre veckor senare fick jag även yrsel och började känna av öronsus/tinnitus och ny stelhet i nacken. Det är osäkert om alla dessa problem har samma orsak, eller om de senare symptomen var mer av en stressreaktion på att utredningen kring domningarna skulle ta sån tid, för efter ungefär tre veckors väntan fick jag besked att jag ställts i kö för att få en tid på Neurologen, med beräknad kötid på 3-4 månader... Det var då yrseln och panikkänslorna slog till på riktigt och jag åkte in på akuten med skyhögt blodtryck och yrsel (utöver domningarna). Efter besöket på akuten fick jag en tid för magnetröntgen den 10 oktober, en knapp månad senare. Eftersom läkaren på akuten beställt fel röntgen (bara huvudet) kompletterades den senare av två ytterligare röntgentillfällen (av nacke resp rygg) samt ett spinalprov (undersökning av ryggmärgsvätska) för att kunna utesluta MS. (Vilket jag fick besked om den 27 nov att jag inte har.)

Bilderna på hjärnan visade vissa förändringar, som läkarna inte kan säga exakt vad det beror på, men det kan vara ärrbildning efter någon infektion någon gång eller så kan det vara vaskulär genes, d.v.s. att delar av hjärnan förtvinat p.g.a. att de minsta blodkärlen inte lyckats förse hjärnan med tillräckligt med syre. Detta har skapat en stor stress för mig, av rädsla för att hjärnan ska förtvina och jag ska utveckla demens i unga år. Detta är något jag fortfarande är rädd för, särskilt eftersom jag upptäckt att det verkar som om jag har högt blodtryck de dagar då jag har huvudvärk, något som jag har haft ganska mycket genom åren. (Högt blodtryck är en bidragande faktor till vaskulär genes.) Därför känns det bra nu när jag kanske ska få medicin mot det höga trycket. Jag får försöka jobba för ett friskare livsstil under våren så att trycket även kan gå ner av den orsaken. Men det känns som att det kan bli svårt att få ner blodtrycket så länge som jag har så pass mycket oro och stressande tankar över vad det är för fel i min kropp...

Vidare såg man vid magnetkameraundersökningen av ryggen att jag har en syrinx i ryggmärgen, en slags cysta innehållandes ryggmärgsvätska som kan störa nerverna i ryggmärgen. Jag tycker det låter som en klockren orsak till mina domningssymptom, men läkaren menade att syrinxen var för liten för att påverka på det sättet, och jag fick känslan av att han ville avskriva mig som patient efter att man uteslutit MS och hjärntumör. Men jag stod på mig och tillslut lovade han att skicka mina bilder vidare till Neurokirurgen för bedömning, som är den avdelning som ansvarar för eventuell operation, om det skulle bli aktuellt. Något mer har jag inte hört om det sedan dess.

På nyårsdagen (i måndags) var jag hos mamma och pappa och av någon anledning började vi tala om blodtryck, och då passade jag på att kolla trycket hos dem. Det visade sig vara högt, jag minns inte exakt men någonstans runt 165/105. Jag hade ont i huvudet och ganska mycket "brus" i skallen, både det högfrekventa "elektriska" fräsandet som jag haft mer eller mindre konstant sedan september, samt ett mer basigt brummande ljud som jag haft till och från sedan i november ungefär, tror jag. När jag kollade trycket igen dagen därpå var det ännu värre, då tror jag det var 167/110, om jag minns rätt, så morgonen efter (på onsdagen) ringde jag hälsocentralen och fick komma dit och kolla trycket. Vid första mätningen hos dem var det 152/110, och jag fick sedan träffa en sköterska för en ny mätning, och då var det hela 179/110. De ville att jag skulle återkomma på torsdagen för ytterligare mätningar och möte med en jourdoktor. På torsdagen var trycket något lägre, men läkaren ansåg att det borde bli blodtrycksmedicin för min del. På fredagen fick jag komma för kompletterande blodprover (fastesocker och TSH), för att bättre kunna avgöra vilken medicin som passar bäst. Under fredagen hade dock trycket normaliserats så att det låg under 140/90, och huvudvärken och det värsta fräsandet i öronen/huvudet hade också släppt. Under helgen låg trycket fortsatt lågt, och var t.o.m. nere så lågt som 127/85 en gång när jag testade. (Jag har lånat hem mammas och pappas blodtrycksmätare.)

Igår eftermiddag började det dock att stiga igen, och jag blev återigen konstig i huvudet. Idag har det legat halvhögt hela dagen, ca 150/100 i snitt. Så det verkar lite svajigt, kan jag tycka. I morgon skulle jag åter börja jobba efter julledighet, men jag har sjukskrivit mig fram till mitt läkarbesök som jag har på fredag, då det ska bestämmas hur det blir med eventuell medicin.

Så det har med andra ord varit en ganska tung höst, med mycket oro, ovisshet och rädsla. Under ledigheten har jag ofta rentav känt mig deprimerad p.g.a. att allt är som det är. Sådant som brukar kännas roligt känns numera bara jobbigt, och det mesta är bara tungt och trist. I samband med att jag var och kollade blodtrycket fick jag också en tid hos en psykolog för att få hjälp att bearbeta allt som varit. Jag hann berätta lite övergripande om min situation, och jag fick med mig några andningsövningar som jag ska göra. Jag ska tillbaka igen om knappt två veckor.

Detta blev visst ett långt inlägg om min hälsa. Jag får återkomma med ytterligare ett retrospektiv-inlägg lite senare då jag berättar om hur barnen har haft det under året och lite övrigt.

~ ' * ' * ' * ' ~

tisdag, januari 02, 2018

Gott Nytt År!

Flickorna var med Tomas över nyår, och de åkte med Lena och hennes barn till hennes föräldrar i Dorotea i södra Lappland. Men innan det var flickornoa kvar hos mig några dagar efter jul.

En av dagarna var vi ute med mormor och morfar och lekte i snön. Bl.a. fick flickorna inviga den nya snowkicken som jag köpte till dem i julklapp. Den visade sig vara lite väl halkig på ståbrädan, så man får kanske försöka hitta på något antihalk-underlag att stå på.

Vi har ganska mycket snö det här jullovet, och det är ju kul. Här är det lite skrana-åkning på gång. Hilda fångades i luften precis när hon tagit sats, sprungit och hoppat för att få bra fart på skranan nerför backen.

Den fina jackan som Hilda har på sig samt Disas nya snygga mössa var båda julklappar från mig.

' * ' * ' * '

Som jag nämnde inledningsvis var barnen med Tomas på nyår, så det blev min första nyårsafton på 11 år som jag firade utan barnen, och det kändes lite vilset till en början. Jag hade dock turen att få haka på min syster och hennes familj som skulle fira nyår tillsammans med en kompisfamilj till dom, som bor i ett jättefint gammalt hus öst på stan, ungefär halvvägs in till centrum från Stina sett.

Det vankades en fantastisk sushibuffé!

Fat på fat av hemgjord sushi (och tillbehör) kom fram på bordet. Efterrätten missade jag att fota, men den var också jättegod - en hemgjord glass smaksatt med grönt matcha-te. Den var väldigt krämig och fin!

En selfie med mig och syrran på nyårsafton!

Medan vi vuxna satt kvar och pratade i köket efter maten så gick barnen till vardagsrummet och roade sig med diverse spel.

En lånad groupie på oss vuxna som var med på festen. Det eminenta värdparet Jocke och Helena står längst bak i bild.

Inför tolvslaget promenerade vi in till centrum för att bevittna fyrverkerierna på Skeppsbron. Här är det alldeles strax dags för 2017 att övergå till 2018, och vi förbereder oss med bubbel för att kunna skåla efter nedräkningen. 

Vi hamnade lite bakom scenen, så texten nere i hörnet på bilden är spegelvänd, men de maffiga fyrverkerierna såg vi alldeles utmärkt där vi stod!

GOTT NYTT ÅR!

Jag hoppas att 2018 blir ett bättre år är det lite skruttiga 2017, då jag tyvärr inte mått så bra. Men med nya friska tag på det nya året, så kanske det kan vända och min hälsa kan återvända! Jag håller tummarna!

~ ' * ' * ' * ' ~

fredag, december 29, 2017

Julen 2017

Jag inleder dagens inlägg med julkortet, som jag lovade återkomma med för ett par inlägg sedan. Så här blev alltså årets version:


I övrigt tänkte jag berätta lite om vårt julfirande i år. Flickorna kom till mig på lördag eftermiddag dagen innan julafton, då hade dom haft "lilla julafton" med Tomas, Lena och hennes pojkar på förmiddagen. Hos mig hjälptes vi bl.a. åt att klä granen under kvällen, och Hilda hade sedan enormt svårt att sova under natten, av spänning inför julafton. Hon vaknade första gången redan före midnatt och ville kliva upp, och därefter vaknade hon med jämna mellanrum fram till halvsex-tiden då vi inte tyckte det var lönt att försöka något mer. Jag lyckades hålla kvar barnen i sängen en liten stund till genom att läsa lite julberättelser (bl.a. Viktor Rydbergs "Tomten"), men sedan fick dom springa iväg och kolla sina julstrumpor.

Här kollas strumpornas innehåll. Mycket godis var det förstås, men även tre olika nagellack var, varsin jultidning, varsin trä-julgran, tuggummi, varsin chokladkaka m.m.

Här visar Disa upp en av nagellacksflaskorna.

Träjulgranarna gick att sättas ihop tredimensionellt och sedan klä på önskat vis med hjälp av pyttesmå julgranspynt som följde med.

Under morgonen/förmiddagen fick barnen även öppna en del av deras paket från  mig som vi lagt under granen kvällen innan, samt deras julklappar som de köpt åt varandra. Disa fick ett jättegulligt Dumbo-gosedjur av Hilda, och Hilda fick skojiga små Shopkins-figurer av Disa. 

Mitt på dagen gick vi över till mina föräldrar och åt julmat och såg Kalle Anka. Efter det ville flickorna gå hem utifall tomten kanske skulle komma. Mina föräldrar och min morbror Håkan kom efter en stund. (Mamma stannade dock kvar hemma och "diskade" så länge att hon missade tomtens besök... Hon dök inte upp förrän alla paket redan var utdelade och tomten hunnit gå vidare. Tänk att hon nästan alltid missar tomten, stackarn! 😉)

Här är det julklappsutdelning! Den fina julklänningen som Disa har på sig var i ett av paketen som hon fick öppna på morgonen. (Och här har hon också för första gången vuxen-strumpbyxor på sig, som vi tagit från min garderob. Det visade sig nämligen att hon vuxit ur alla sina egna strumpbyxor. Hon börjar vara stor, vår förstfödda!)

Det här kan vara det enda fotot där jag själv kom med på bild denna jul. Vi skulle bjuda jultomten på lite julgodis innan han skulle vidare. Morfar fotade.

I ett av tomtens paket var det en snowkick till flickorna!

När alla paket var öppnade kokade jag lite kaffe och så blev det julfika. Disa hade fått ett mikroskop i julklapp, och hon kunde nästan inte slita från det.

...inte förrän det var dags för den efterlängtade paketleken, när fikat väl var bortstökat. Då blev hon på hugget igen! 😉

I fjol var jag det årets förlorare, men i år var jag nog årets vinnare när leken var över. Jag hade visserligen bara två paket att öppna efter första omgången, men när väl bytesomgången satte igång (som pågick 12,5 minuter) fick jag påfallande ofta en etta eller en sexa på tärningen, och när klockan ringde och leken var slut satt jag med hela sju vinster! Flickorna hade också rätt mycket, och var väldigt nöjda, men stackars morfar hade bara en present, mormor två och Håkan tre.

När paketleken var över la vi pussel en stund (bl.a. ett som jag fick i paketleken), men därefter blev det dags att göra kväll.

Det blev en ganska tidig kväll, främst för att jag inte mådde särskilt bra. När jag vaknade upp på morgonen två dagar tidigare hade jag nämligen drabbats av sådan där överkänslig hörsel igen, såsom jag hade tre dagar i somras också (efter att vi kommit hem från Finlandstrippen). Det brummade som stora fläktar i huvudet (värst i vänster öra), och jag tålde inga ljud, framförallt inte brusande eller basiga ljud såsom ljudet av rinnande vatten eller brummandet från kylskåpet. Sådana ljud blev helt uppförstorade och öronbedövande starka för mig. T.o.m. min egen röst var för hög, och att tugga något knaprigt gick inte heller. Jag ringde vårdcentralen på fredag förmiddag och fick komma in och kolla öronen, men de hittade inget fel (såsom t.ex. vaxpropp). Jag har sedan tidigare en remiss till öron-näsa-hals-kliniken på NUS för mina tinnitusbesvär, så det var bara att avvakta och hoppas att det skulle gå över. När barnen kom till mig på lördagen fick jag börja ha öronpropp i vänster öra för att klara av att umgås med dem (och även för att t.ex. kunna duscha med allt oljud som duschvattnet medförde). Precis som i somras höll det i sig ungefär i tre dagar. Under julaftonens eftermiddag (den tredje dagen av oljud) började de mest akuta besvären släppa så att jag kunde tåla ljud igen. På kvällen var det bara ett mer normalt brummande och lite eko kvar, men jag kunde prata med folk och se på på TV utan öronpropp, tack och lov! Jag är otroligt tacksam att det gick över, men samtidigt har jag ständig skräck nu att det ska komma tillbaka. Det brummar hela tiden i öronen (samt tinnitus-fräser såsom det gjort sedan i september), och jag har svårt att avgöra om det är riktiga brum-ljud jag hör eller bara inne i mitt huvud... Det låter ungefär som om en lastbil står på tomgång utanför huset.
(När det gäller mina domningar så har jag fortfarande kvar även dom, främst i vänster fot och vänster hand (oftast tummen och pekfingret). Lite yrsel och obehagskänslor i huvudet har jag också kvar samt en känsla av att det "durrar" och vibrerar lite varstans i kroppen, främst i händer och fötter.) 

Nåväl, tillbaka till julfirandet. På Juldagen var vi återigen bjudna till mina föräldrar. Först på kaffekalas under eftermiddagen, det vankades sju sorters kakor plus friterade och sockerdoppade "grisar". Sedan blev det middag på kvällen. Men någonstans mellan fikat och middagen bröt en förkylning ut hos mig, och jag både nös och snorade för fullt. Jag fick sova en stund på soffan under eftermiddagen. Sedan blev det återigen en tidig kväll.

Under Annandagen höll i oss bara hemma, och jag försökte kurera min förkylning. Idag är väl första dagen som jag varit någorlunda på benen igen.

Jag avslutar med en bild på en bukett med granris som jag pyntade bordet med på julafton.

~ ' * ' * ' * ' ~

torsdag, december 21, 2017

December-aktiviteter

Som alltid i december är det rätt intensivt, med mycket aktiviteter som avlöser varandra. I det här inlägget har jag tagit med lite bilder från den gångna veckan.

På onsdagen var det Lucia, och jag väckte barnen med levande ljus och bjöd på varm choklad, lussekatter och pepparkakor framför Luciamorgon på TV.

Bredvid TV:n fick min Luciakrona stå och brinna som en kandelaber, dagen till ära.

Vi hann inte se färdigt på TV-sändningen för när morgonfikat var uppätet var vi tvungna att hasta iväg till Västerslättskyrkan där Hilda och hennes klass skulle lussa för de resterande klasserna på Rödängsskolan, samt för sina föräldrar. Jag fotade såklart litegrann på luciatåget, men det blev inte särskilt bra bilder, så jag tar inte med någon av dem här på bloggen. (Disa hade eget lussefirande på sin skola, så hon var inte med på Hildas luciatåg. Men hon var ju med söndagen innan, när Hilda lussade tillsammans med sin kör.)  

På Luciakvällen började jag sätta ihop en pepparkakskyrka (som jag hittade som färdig byggsats på ICA i slutet av november!), men jag lyckades inte få det färdigt förrän på tordagskvällen - efter ganska mycket stress och vånda kring det brända sockret och själva ihopmonteringen som trilskades en del. Men till sist satt kyrkan faktiskt ihop, och flickorna fick sedan helt fria händer att pynta den efter egen fantasi.

Här börjar kyrkan nästan vara färdigdekorerad.

På fredagen hade jag tagit föräldraledigt från jobbet för att vara med Hilda i skolan. Det visade sig vara pysseldag för hela skolan denna dag, så jag fick vara med och pyssla på olika stationer tillsammans med barnen runtom på skolan. Mysigt!

' * ' * ' * '

Något annat som har präglat den gångna veckan är att Musikhjälpen har varit i Umeå och sänt live-radio och TV dygnet runt från måndag den 11 dec till söndag den 17 dec, med temat "Barn är inte till salu". I måndags kväll hade min kör den första av två julkonserter i stadskyrkan, och på vägen hem därifrån råkade jag passera centrum precis när nedräkningen till Musikhjälpens invigning drog igång, så jag stannade och tittade en stund i folkhavet. 

Över 2000 personer hade samlats i centrum för invigningen. Här är det Cleo som uppträder live i glasburen. Under veckan turades sedan en mängd artister och andra personer om att besöka de tre programledarna Molly, Kalle och Farah där dom var instängda i buren.

På Luciadagen var min kör tillsammans med Studentkören (och, skulle det visa sig, ytterligare en bunt körer runtom i Umeå) inbjudna till att lussa för Musikhjälpen. Eftersom jag hade barnen så hade jag dessvärre tackat nej till att medverka (det skulle dessutom vara övning kvällen innan), men sedan visade det sig att det (som sagt) var många körer som var inbjudna, så det var ett jättestort Luciatåg som skred fyra i bredd från Vänortsparken genom gågatan fram till glasburen på Rådhustorget, säkert närmare 100  personer, så jag hade ju lätt kunnat ha med barnen i Luciatåget. Och öva in någon stämma kvällen innan hade man ju inte behövt heller, man kan ju alltid sjunga vanliga melodin. Så det var lite synd att jag inte fattade det innan, för det hade varit väldigt kul att vara med! (Jag trodde ju att det skulle vara mer som ett vanligt Luciatåg med kanske max 20 personer som skrider fram i par, där alla har sin bestämda roll, men så var det inte.)

På fredagskvällen hade min kör sin andra julkonsert, som Disa och mormor kom och lyssnade på, och när konserten var slut promenerade dom in till centrum och köpte varm choklad till förmån för Musikhjälpen, och råkade också hamna i en dansring med några stormtroopers från Star Wars som gick runt med bössor och samlade in pengar på torget! Dom blev även filmade när dom stod där och dansade, här ovan är en skärmdump från sändningen.

' * ' * ' * '

På lördagen var vi bjudna till Stina och hennes familj på julgröt och efterföljande paketlek.

Här står pappa med lite välkomstglögg framför gottisbordet strax efter att vi kommit dit vid 16-tiden.

Här äts det gröt för fulla muggar.

En selfie tillsammans med förväntansfulla barn innan paketleken skulle dra igång.

När det hela var över hade jag vunnit en liten fin inbunden anteckningsbok, Disa en stor After Eight samt en brieost med tillhörande kex, och Hilda ett set med julstämplar (som hon blev jätteglad över och genast invigde min anteckningsbok med). På bilden syns också några av de andra paketinnehållen, bl.a. en kakstämpel med tre utbytbara stämplar som jag bidragit med.

Dagen därpå hade vi bjudit in till julgodistillverkning hemma hos oss. Hildas kompis Stella och hennes mamma och storebror kom och gjorde godis med oss. (Familjen Wiklund hade vi också bjudit in, men dom kunde inte komma.)

Här tillverkas fina marsipanfigurer. Samtidigt som barnen skapade av marsipan tillverkade jag godisbollar med krossade polkagrisar, kokosflingor och vit choklad, ett helt nytt godis för året, som blev goda och var enkla att göra.

Stella och Elliot ville också baka lite pepparkakor, och jag hakade på. Fast jag gjorde pepparkakscookies av min deg istället, med bitar av skumtomtar inuti. Smaskens!

Vi avslutade med att äta grötmiddag tillsammans.


~ ' * ' * ' * ' ~